Sickla 2010

Städat och flyttat, packat och packat om. Ansikten och händelser. Under diskbänken och vara öronbiten. Vi gjorde affärer och åt upp ett bigpack med enkronor. Svagt ljus kom in utifrån. Skuggor som lutar sig över en och hur ser världen ut? Stjärnan som lyser. Jag pratar fortfarande om samma kväll. När tröttheten lägger sig över landet. När landskap är i backspegeln och bort från alla långa traditioner. Djuren kliver fram och dom syns på väg till köpcentrumet. Snigelstig och ner för backen. Det luktar från sjön, gatuljus och bergsväggar som tänds över vattnet. Elefantspår och slitna fåglar.  Hör du gräset? Frihetstiden väntar. På nära håll sträcks handen fram. Sången är gammal men jag lyssnar till den ändå.

ur Vänliga Hälsningar

Solen lyser in och det är dammigt i rummet. Det lurar något i väggarna. Hörnen vill inåt och någon viskar. Hundögonen är i nacken men det är för sent att stoppa. Det hela är redan igång. Och nu är det faktiskt inte bara jag som tror det. Vi står där allihop och guiden har lämnat oss. Det här brukar ingen få se. Det är för nära, något är felinställt och vi önskar oss tillbaka igen. Det här har ingen sagt något om. Ska det verkligen vara så här. Det är för varmt eller kallt. Det skaver i halsen och det är fel och fel, fel passform, fel tid och felen fortsätter att jäsa. Det är mycket fel och vi måste ta hand om den här degen. Vi bakar bullar hela dagen. Men det räcker inte det heller. Måste ta ut ledig tid och ta hand om det här. Det går ju att göra kransar också. Det finns småkakor att matcha och kaffet är på väg. Det sveper över hela rummet och vi rinner neråt.

Jag ska skydda dig så länge jag kan. Jag vill att du är försiktig så att du inte skadar dig.
Du måste vara rädd om dig. Jag vill att du tänker dig för.
Jag hoppas att du förstår att jag älskar dig.

Om Grovhångellyckan kommer så säg till. För det är för mycket och för viktigt att ens fundera över. När den kommer så var snäll tillbaka. Var inte överlägsen och kall.
Låt det få komma och låt det stanna här.

Hallelujakören kommer in och vi gråter ikapp. Det här är bara för mycket.
Det handlar inte om skogen eller om dom som bor där.
Inte mycket om vädret eller hur landet ligger.
Hade jag vågat så skulle jag sagt att det handlade om grovhångellyckan.

ur Hälsningar från Blommens bruk